Serviska folksånger. 



 

FÖRORD. 

J.L.Runeberg (svensk-finsk poet 1804-1877)

Den försvenskning af serviska folksånger, som här 
lemnas i allmänhetens händer, är gjord efter hr 
P. von Goetzes i S:t Petersburg år 1827 utkomna tyska 
öfversättning af de samma. Det företal, hvarmed han 
beledsagat sitt arbete, lyder i utdrag så: 

”Serviska nationen intog i forna tider en icke 
obetydlig plats bland de slaviska stammarna. Ganska 
ofta kämpade den segerrikt mot Byzanz, och blott en 
för tidig död hindrade zaren Stephan Duschan (1358) 
att eröfra den grekiska kejsarekronan. I femtonde 
århundradet gick Serviens politiska sjelfständighet 
under, och landet erkänner från denna tid turkarnes 
öfverherrskap. Begripligtvis kunde derför de 
lyckliga anlag, hvarmed detta folk af naturen är 
begåfvadt, icke hinna utveckla sig till en fulländad 
bildning. Men undan olyckorna och förtrycket har 
denna nation likväl lyckats rädda sina sånger och 
deras outtömliga källa. Och just den omständighet, 
att Servien icke äger någon annan literatur än 
sina sånger, ger de samma ett särdeles intresse i 
historikerns och menniskoforskarens ögon. 

Åren 1814 och 1815 öppnade hr D. Wuk Stephanowitch 
Karadschitch genom sina i Wien i 2:ne delar utgifna 
Narodne Srpske piesme för folkpoesiens vänner en rik 
skatt af serviska sånger. Af detta verk utkom den 
andra betydligt förökade upplagan i Leipzig 1823 och 
1824 i tre delar.

Hr W. St. Karadschitch indelar de serviska 
folksångerna i fruntimmerssånger (kärleksvisor, 
romanser, små poetiska berättelser och skildringar, 
bröllopsqväden, lekar m. m.), till största delen 
författade af fruntimmer, och hjeltesånger. Till 
de senare höra i denna samling blott fyra stycken: 
Blodhämnden, Jakschitcherne, Skadars grundläggning och 
Slaget på Fogelfältet. De pläga afsjungas af män, ofta 
af blinda gubbar, vid Gusle, ett entonigt instrument, 
med en enda af tagel tvinnad sträng bespändt. 

Originalets versmått är öfverallt bibehållet, ehuru 
med en och annan obetydlig förändring.” 

Hvad min åtgärd vid dessa sångers försvenskning angår, 
har jag, såsom obekant med serviska språket, sökt gå 
den tyska öfversättaren i spåren, så nära jag kunnat; 
och då hr von Goetze, som han sjelf försäkrar, äfven 
varit mon om att troget följa originalet, kan jag 
hoppas, att min bearbetning ej heller skall särdeles 
afvika ifrån det samma. 

Några få mindre stycken har jag uteslutit, troligen 
till ingen betydligare skada för samlingen. De här 
upptagna behöfva intet förespråk. Jag är säker om, 
att ganska få skola läsa dem, utan att träffas af 
den naiva täckhet, som spelar i de små sångerna, 
som börja samlingen, och hänföras af den rena episka 
skönhet, som herrskar i de fyra större, hvilka sluta 
den samma. 



 

Helsingfors den 6 December 1830.

Premiär till FLICKAN OCH VILA (efter Runebergs bearbetning av Goethes tolkning av Serbiska folkvisor ) är planerat till den 9 juni på Teaterverkewt, Västmannagatan 54.

 

About The Author

Related Posts